behind the clouds

ibland undrar jag hur människor tänker. på vad de tänker. och varför de tänker på ett visst sätt.
varför klickar det inte mellan alla? varför kan vi inte komma överens med alla? varför skall livet ibland vara så förbaksat trassligt och svårlöst?

jag har kompisar med en biljon olika personligheter, men jag kommer bra överens med alla dessa personligheter. men så finns de de där vissa, som inte klickar. som man försöker jobba med, men det blir inte till något.
under den här hösten har jag lärt mig mycket om vänskap och människor. både om mina vänner och om människor i allmänhet, i skolan och på jobbet. Vissa är så himla otacksamma och högmodiga, medan andra har hjärtan av guld, de är de finaste som finns.

den här hösten har varit tung. full med dålig energi, med hemska händelser, full av massa dåligheter som man helst skulle vilja glömma. När saker man inte är beredd på händer och ens kropp tar skada, behöver man tröst. man behöver någon som tar hand om en, och som finns där för en, som inte med ord behöver trösta, utan som bara med sin närvaro får dej att må bättre. i såna här situationer får man veta vem som är ens riktiga vänner.

jag kan inte påstå att jag varit årets bästa vän, speciellt inte under hösten. jag har levt i min egen lilla bubbla. tagit avstånd från det mesta. egentligen vet jag inte varför, men det är något som trycker på.

människor är så himla olika. under hösten har jag lämnat en del vänner bakom mej, men även fått nya vänner. jag tänker att om ett halv år står jag som student. jag kommer att lämna min skola och tryggheten den gett mej i 12 år. redan nu fäller jag en tår för det, fastän det samtidigt skall bli så otroligt skönt.
det som skrämmer mig mest med denna tanke är att man kommer att skiljas från alla. jag vet inte var jag kommer att befinna mej nästa höst och alla från årskursen kommer att splittras. vissa stannar ännu i skolan i ett halvår eller ett år, andra flyger ut i världen, andra stannar i vasa. och man kommer inte bara att skiljas från de som gått på ens årskurs. man lämnar även alla sina vänner och bekanta på de yngre årskurserna bakom sig. kommer man att klara av att hålla kontakten med dem? kommer jag att se dem igen?

samtidigt är den största frågan just nu, vad skall jag göra nästa år?
jag väntar på två brev. ett kommer denhär veckan, det andra nästa vecka.

(ursäkta mina flummiga texter, men måste skriva av mig)

min helg har varit lugn. inget hejdundrans festande, (vilket det blir nästa helg?) utan en cillax helg (suss uttryck, chill + relax = chillax), jobbat och träffat Jessica.

nu tar vi nya tag för att klara näst sista veckan i skolan innan ett efterlängtat jullov börjar!